Inled oss inte i frestelse, utan fräls oss från ondo (sista bönen ur Matt 6:13)
Jesus blev frestad i öknen och du och jag blir frestade. Det är inte Gud som frestar, vi frestas av våra egna drifter, säger Jakobs brev.
Frestelse och prövning. Peirasmós och dokímion på grekiska. Båda begreppen är nära släkt. Synonymer. Men de är inte riktigt utbytbara. Ungefär som kärlek är två ord: Agape och Eros. Agape betyder osjälvisk kärlek och Eros kärleksbegär.
(Se: Jakobs brev kap 1 frestelse vs prövning)
Frestelser kommer av djävulen, världen och vårt kött, sa Martin Luther. Och Gud frestar ingen.
Gud prövar däremot vår tro på många sätt för att vi ska se om vi håller oss till honom. Det kan vara situationer i livet, prövningar som sjukdom, jobbiga arbetskamrater, dålig ekonomi, dåligt tålamod och brist på livslust, eller saker som handlar om tron: att utsättas för oärliga lärare, falska profeter eller frestelsen att lämna Gud.
Alla kristna utsätts för prövningar. Och hur många gånger har man fallit? Och trott att Gud ska lämna en? Han lämnar en inte i första taget. Han är trofast vid vad han lovat. Vi måste vilja bort aktivt, och då är det vi som lämnar honom.
Det är plågsamt att erkänna att man fallit och lever i köttet. Jag vill be en bön om förlåtelse och hoppas att han förlåter mig om jag är ärlig, och vill lämna synden i hans händer och låta blodet betala för vad jag brutit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar